När det kommer till att skriva japanska med vanliga bokstäver (romaji) så finns det två skolor:

Hepburn-shiki
Kunrei-shiki

Av dessa två anser jag att Hepburn-shiki är oslagbart överlägsen. Jag tänker inte gå in exakt på hur det fungerar - läs den länkade sidan om du är intresserad - men när jag editerar japanska sångtexter så gör jag alltid följande:

Jag ser till att ou skrivs som ou och inte oo - i Kunrei-shiki så skrivs det oo även när det var ou med japanska tecken. Likaledes ser jag till att ei skrivs som ei och inte ee

Om ni läste sidan så ser ni att det finns något som kallas för macron - makron eller diakritiskt streck på svenska. Det är ett streck som läggs ovanför en vokal för att markera att den är lång.
Alltså så är ō ett acceptablet sätt att skriva oo, men i karaoketexter är det sällan till aldrig en bra idé att använda, så håll er till oo när det faktiskt är oo.

Partiklar skriver jag alltid ut helt som de är skrivna med kana. Alltså skriver jag alltid partikeln e som he och partikeln o som wo.
Undantaget är partikeln wa, som på japanska egentligen skrivs med tecknet för ha men uttalas wa.

Jag går nu inte och påstår att mitt sätt egentligen är "rätt" sätt - speciellt som det ligger närmare traditional Hepburn än det uppdaterade modified Hepburn - utan tänkte bara förklara hur jag gör när jag editerar texter.